Casa Mila

Kreativt mästerverk av Antoni Gaudi

Casa Mila av Gaudi i Barcelona.
Bygget av Casa Mila pågick mellan 1905-1910 och blev kontroversiellt eftersom Gaudi ständigt ville utmana både material och byggnadsregler.

Barcelona är en kulturstad av stora mått, det märks inte minst på stadens stora designutbud från både nutid och dåtid. Antoni Gaudi, en av historiens mest kända arkitekter, har onekligen satt Barcelona på världskartan genom sina minnesvärda byggnadsverk som präglar staden. Ett av dessa hus är Casa Mila, eller La Pedrera som det också kallas, och ligger på Passeig de Gràcia i stadsdelen Eixample.

Lät Antoni Gaudi gå loss

I början av nittonhundratalet var Passeig de Gràcia den viktigaste aveyn i hela Barcelona. Här etablerade sig de finaste teatrarna och biograferna, exklusiva butiker och välrenommerade restauranger och caféer. Det var också här de mest välbärgade medlemmarna av borgarklassen bosatte sig, och de ville gärna bräcka varandra i vem som lyckades skapa det mest unika hemmet.

Två personer som hakade på trenden i området var det äkta paret Pere Mila och Roser Segimon, som köpte ett fristående hus vilket de lät arkiteten Antoni Gaudi gå loss på. Slutresultatet liknar mer en skulptur än en byggnad. Ägarna flyttade själva in i huset, vilket kom att kallas Casa Mila, och lät hyra ut övriga delar. Makan Roser Segimon bodde kvar ända till sin död 1964, då hade hon varit änka sedan 1940.

Ett världsarv sedan 1984

Bygget, vilket pågick mellan 1905-1910, blev kontroversiellt eftersom Gaudi ständigt ville utmana både material och byggnadsregler. Det här skulle uppenbarligen bli en byggnad att minnas, och bygget kantades av både ekonomiska, byggnadstekniska och juridiska problem.

Casa Mila var det första bostadshuset i Barcelona som konstruerades med ett stålskelett som grund. Eftersom väggarna inte hade någon bärande funktion kunde Gaudi utnyttja sin talang till att skapa det ena unika rummet efter det andra - inget blev det andra likt. Gaudi var ute efter allt annat än raka vinklar, vilket slutade med att både tak och väggar är böjda, böljande eller på annat sätt oregelbundet formade. Kronan på verket blev takterassens potpurri av tornliknande spiror, märkliga skorstenar och andra fantasifulla skapelser.

Sedan 1984 är Casa Mila/La Pedrera upptaget på UNESCOS världsarvslista, och sedan 2013 fungerar huset som ett stort kulturcentrum.